Regeringen har den 15 februari utsett Ingemar Hansson som generaldirektör för Skatteverket. Han har tillträtt sin befattning onsdagen den 17 februari, och lämnade då sin tjänst som statssekreterare vid finansdepartementet.

"Jag har sedan länge ett stort intresse för skatter och för att följa och påverka utvecklingen inom skatteområdet," har Ingemar Hansson sagt i ett uttalande.

Ingemar Hansson är professor i nationalekonomi vid Lunds universitet sedan 1988, och har lång erfarenhet som myndighetschef efter sin tid som generaldirektör för Konjunkturinstitutet mellan åren 1999 och 2006. Närmast kommer han från finansdepartementet som statssekreterare åt finansminister Anders Borg.

"Tjänsten som  statssekreterare är politisk, men min profil har varit expertens. Därför är det helt naturligt för mig att lämna finansdepartementet innan valrörelsen drar igång på allvar, har Ingemar Hansson uttalat vidare.

Ingemar Hansson ser Skatteverket som en välskött och välfungerande myndighet. Han är imponerad av myndighetens höga förtroende och goda rykte, trots att verksamheten går ut på att driva in skatt. Han anser att startläget är gott och han instämmer helt i att det ska vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel. Han vill fortsätta den inriktningen och bidra till att det blir ännu enklare att göra rätt och ännu svårare att göra fel.

Han betonar också Skatteverkets viktiga uppgift att skapa sunda förutsättningar för konkurrens genom att skydda seriösa företagare och motverka illojal konkurrens.

Den 15 februari läggs landets 23 länsrätter samma till tolv förvaltningsrätter. Syftet med denna reform är att långsiktigt kunna garantera hög kvalitet i den dömande verksamheten samt att säkerställa att domstolarna drivs effektivt och är attraktiva som arbetsgivare.

I och med organisationsförändringen blir förvaltninsgsrätterna mer lika i storlek än vad länsrätterna varit. Dessa domstolar kunde variera i storlek från tio upp till femhundra medarbetare.

"Förvaltningsrätterna ska därmed överlag ha större och mer likvärdiga möjligheter för exempelvis kompetensutveckling för personalen och effektivisering av verksamheten," säger Barbro Thorblad, Domstolsverkets generaldirektör, på Domstolsverkets hemsida www.domstol.se.

"En så här omfattande omorganisation med omlokalisering påverkar naturligtvis både domstolens personal och dess brukare. Men med reformens hjälp skapas nu förutsättningarna för effektiva domstolar med möjlighet till specialisering, vilket gör att domstolarna även fortsättningsvis ska kunna garantera hög kvalitet i sin verksamhet," säger Barbro Thorblad vidare.

Under en övergångsperiod kommer vissa förvaltningsrätter att ha kvar verksamhet på de gamla länsrätternas kansliorter, men så småningom ska verksamheten bedrivas endast på den nya kansliorten.

Initialt kan handläggningstiderna i de nya förvaltningsrätterna bli längre när personal på en länsrätt som upphör väljer att inte flytta med till den nya kansliorten. Enligt Arbetarbladet (den 13 februari) väljer t.ex. mer än hälften av personalen i Gävle att inte följa med till Falun, där den nya förvaltningsrätten får sitt kansli. Nyanställd personal måste kanske utbildas innan den kan börja handlägga mål och ärenden.

Regeringsrätten avgjorde den 23 mars 2009 två mål som rörde frågan om beskattning av återbetalning av villkorade aktieägartillskott - RÅ 2009 ref. 47 I och II.

RÅ 2009 ref. 47 I

P.B. var verksam i Tira AB (bolaget) som bedrev konsultverksamhet inom marknadsföring. Den 31 december 1994 förvärvade P.B. 50 procent av bolaget och samtidigt förvärvade han en fordran på bolaget på 8 368 622 kr för 87 500 kr. P.B. omvandlade denna fordran till ett villkorat aktieägartillskott. Under 1999 fick P.B. 740 000 kr från bolaget. Han redovisade i sin självdeklaration utbetalningen som en återbetalning av det villkorade aktieägartillskottet i inkomstslaget kapital som en realisationsvinst på (740 000 - 87 500 =) 652 500 kr. Återbetalningen hade möjliggjorts genom de intäkter som verksamheten i bolaget hade genererat.

Skattemyndigheten och länsrätten, dit P.B. överklagat skattemyndighetens beslut, ansåg att den del av det återbetalade aktieägartillskottet som överstigit anskaffningskostnaden, dvs. 652 500 kr, omfattades av de s.k. 3:12-reglerna och till huvudsaklig del skulle beskattas som utdelning i inkomstslaget tjänst.

Enligt 3 § 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt (SIL), som var tillämplig vid 2000 års taxering, skulle fysisk person som ägde kvalificerade aktier i ett fåmansföretag i den omfattning som angavs i 12 a - 12 e mom. ta upp utdelning på sådana aktier som intäkt av tjänst i stället för som intäkt av kapital. Bestämmerlserna motsvaras i dag huvudsakligen av bestämmelserna i 57 kap. inkomstskattelagen.

Enligt en dom i Regeringsrätten den 30 december 2009 ska vinster vid försäljning av vissa aktier tas upp i inkomstlaget kapital och inte i inkomstslaget tjänst. Det är fråga om vinster på aktier som har sålts av personer i ledande ställning i verksamhetsbolag som ägts av riskkapitalbolag. Domen avser ett överklagat förhandsbesked från  Skatterättsnämnden, varför många uppgifter i densamma har mörkats med anledning av sekretessen.

Aktieägarna, som alltså är sökande i förhandsbeskedet, började för ett antal år sedan att planera för att starta en egen verksamhet av visst slag och lämnade i samband därmed sina dåvarande anställningar. De och en riskkapitalfond undertecknade en avsiktsförklaring att starta ett bolag. Parterna ingick ett aktieägaravtal som innebär att de gemensamt ska äga aktierna i ett holdingbolag tillsammans med en huvudaktieägare. Holdingbolaget ska via ytterligare ett holdingbolag helt eller nästan helt äga det bolag vari verksamheten ska bedrivas. Bolagen i fråga är svenska aktiebolag som förvärvades som s.k. lagerbolag. De sökande anställdes i verksamhetsbolaget.

I och med starten av verksamhetsbolaget tecknade de sökande nyemitterade aktier i holdingbolaget, vilka betalades kontant och till marknadsmässigt pris. Aktieägaravtalet syftade till att utveckla den verksamhet som startades så att den kan avyttras eller börsnoteras före utgången av visst år. Det byggde bl.a. på att sökandena ska vara anställda i verksamhetsbolaget under denna tid. För att skapa garantier för att så sker har sökandenas aktier försetts med förfoganderättsinskränkningar. De innebär att sökande dessförinnan har begränsat möjlighet att faktiskt realisera en eventuelll värdeuppgång på aktierna. Sökandenas aktier är pantsatta som säkerhet för förpliktelserna enligt avtalet.

Som framgår av min tidigare blogg kan en skattskyldig göra en rättelse av uppgifter i tidigare deklarationer. Om rättelsen är "frivillig", blir det inget skattetillägg eller åtal för brott. 

Skatteverket har den 17 december under rubriken Du kan rätta fel i en lämnad deklaration på sin webbplats kommit med utlovad information om frivillig rättelse. Enligt informationen är en rättelse från en person normalt frivillig så länge inte Skatteverket har upptäckt att personen har lämnat en felaktig eller ofullständig uppgift. Har Skatteverket kommit så långt i kontrollen att verket ställt frågor till personen som kan ha samband med den felaktiga eller ofullständiga uppgiften, anses en rättelse däremot inte vara frivillig.

En person som har eller haft tillgångar i utlandet och avkastning på dessa tillgångar  och har frågor om frivillig rättelse kan enligt informationen ringa direkt till tre där namngivna kontaktpersoner med telefonnummer. Jag har varit i kontakt med en av dessa personer och fått följande besked.

De uppgifter som har förekommit i pressen och annan information om de nya informationsutbytesavtalen är inte så konkreta att en rättelse inte ska anses vara frivillig. Det krävs betydlig mer konkreta uppgifter, t.ex. att Skatteverket har påbörjat en utredning eller att personen av någon särkild anledning har fått anledning att misstänka att Skatteverket är honom på spåren för att rättelsen inte ska anses vara frivillig. Eftersom sådana utredningar ännu inte har påbörjats annat än i Liechtensteinfallet och då informationsutbytesavtalen inte tillåter generell informationsinhämtning, bör alla rättelser i andra fall avseende utländska tillgångar/inkomster tillsvidare komma att betraktas som frivilliga.

Av 5 kap. 1 § 1 st. taxeringslagen, TL, framgår att skattetillägg på grund av oriktig uppgift kan tas ut i två situationer, dels när en oriktig uppgift har lämnats på något annat sätt än muntligen till ledning för taxeringen, dels när en sådan uppgift har lämnats i mål om taxeringen. Om den skattskyldige gör ett fel i sin självdeklaration. t.ex. genom att han inte har redovisat en skatteplitig inkomst, har han lämnat en oriktig uppgift.

Av 5 kap. 8 § 4 p. TL följer att om den skattskyldige frivilligt har rättat den oriktiga uppgiften ska skattetillägg inte tas ut. I prop. 1971:10 (genom den propositionen infördes bestämmelserna om skattetillägg) uttalas att bestämmelserna om frivillig rättelse ska tillämpas generöst.

Med anledning av Sveriges nya informationsutbytesavtal med flera före detta skatteparadis (se särskild blogg om dessa) och efter uppmärksamheten i media, har enligt Skatteverket många ombud och skattekonsulter börjat ställa frågor till verket om vilka regler som gäller för frivillig rättelse.

Skatteverket har i en intern information uttalat att verket förberett sig för att kunna ge tydliga besked om reglerna för frivillig rättelse och skapa en enhetlig och effektiv hantering av de ärenden som komer in. Skatteverket vill uppmuntra och underlätta för dem som vill göra rätt för sig.

Men enligt informationen kan frågan om rättelsen är frivillig ibland innebära en svår rättslig bedömning. Frågan var gränsen går när en rättelse ska betraktas som frivillig är ibland svår att avgöra. Rättspraxis är mycket sparsam. Konskevenserna för den enskilde om rättelsen inte bedöms som frivillig är allvarliga och kan innebära skattetillägg och brottsanmälan.

Regeringen har den 19 november i år överlämnat en proposition (2009/10:61) till riksdagen som föreslår att kravet på aktiekapital för privata aktiebolag halveras från dagens  100 000 kr till 50 000 kr.

Till grund för propositionen finns ett betänkande från Utredningen om ett enklare aktiebolag (SOU 2009:34).

Syftet med den föreslagna reformen är att göra aktiebolaget mer tillgängligt för företagare. Enligt regeringen upplevs dagens höga krav på kapital för att starta ett aktiebolag av många som ett hinder. Aktiebolagsformen har många fördelar, bland annat är den en flexibel företagsform som passar växande företag.

Ett lägre kapitalkrav kan bidra till att fler personer vill och vågar starta företag. Detta skulle underlätta för nya företag, särskilt inom tjänstesektorn, att etablera sig.

Sänkningen är en viktig del av regeringens strategi för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

Ändringens föreslås träda i kraft den 1 april 2010.

Ove Grip 

Skattekonsult

http://www.skattepunkten.se/

Regeringen har i två propositioner den 1 oktober föreslagit att riksdagen ska godkänna avtal mellan Sverige och Nederländerna såvitt avser Aruba och Nederländska Antillerna om utbyte av upplysningar avseende skatter. Regeringen föreslår att riksdagen ska anta lagar om dessa avtal.

Aruba och Nederländska Antillerna är delar av Nederländerna som är belägna i Karibien och som har en viss form av egen jurisdiktion.

Avtalen om utbyte av upplysningar avseende skatter utgör ett viktigt steg i regeringens strävan att bidra till en internationell finansiell ordning som grundas på transparens och effektivt informationsutbyte i skatteärenden. Avtalen ger möjlighet att utbyta upplysningar i skatteärenden och möjligheter för representanter för myndigheter att närvara vid skatteutredningar. Avtalen utgör därför viktiga medel för en effektiv skattekontroll.

Avtalen är resultatet av ett projekt i Nordiska ministerrådets regi. Syftet med projektet är att ingå avtal om utbyte av information med jurisdiktioner som har gjort åtaganden till OECD (Organisation for Economic Cooperation and Devolopment) om just ökad tranparens och utbyte av information i skatteärenden. Liknande avtal har Sverige tidigare ingått med Isle of Man, Jersey och Guernsey, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna och Caymanöarna.

Alla avtal har i princip samma innehåll men de är inte identiska.

Avtalens syfte är att parterna ska biträda varandra med handräckning genom utbyte av upplysningar som är relevanta vid tillämpningen eller verkställigheten av parternas interna lagstiftning avseende skatter som omfattas av avtalen. Sådana upplysningar ska inbegripa uppgifter som är relevanta för fastställande, taxering och uppbörd av sådana skatter, för indrivning och andra exekutiva åtgårder beträffande skattefordringar eller för utredning eller åtal i skatteärenden.

Omprövning på begäran av den skattskyldige

Taxeringsbeslut är grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols beslut. Om en skattskyldig person vill få ett sådant beslut omprövat kan han begära omprövning av beslutet. En begäran om omprövning ska göras skriftligt och den måste ha kommit in till Skatteverket före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Att en begäran om omprövning ska göras skriftligt innebär att en begäran kan anhängiggöras (initieras) i form av en skrivelse, ett telegram eller ett telefax. Ett omprövningsärende kan följaktligen inte anhängiggöras muntligen. Men om ett omprövningsärende har anhängiggjorts i skriftlig form så kan den skattskyldige komplettera ärende med muntliga uppgifter. Han kan också muntligen såväl utvidga som inskränka sina yrkanden beloppsmässigt så länge han därigenom inte för in en ny sakfråga. En skattskyldig som skriftligen har yrkat omprövning av Skatteverkets beslut om hans resekostnader kan alltså inte muntligen yrka avdrag för räntekostnader. Vill han ha avdrag för räntekostnader måste han komma in med ytterligare en skriftlig begäran om omprövning.

I förvaltningsprocesslagen finns mycket detaljerade regler om vad en besvärsinlaga (ett överklagande) ska innehålla. Några motsvarande regler finns inte vad avser innehållet i en begäran om omprövning med undanta för att en sådan begäran måste vara egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud. Ett ombud måste normalt styrka sin behörighet med en vederbörligt upprättad fullmakt.

Alla som ska lämna deklaration är skyldiga att genom anteckningar, räkenskaper eller på annan sätt se till att deklarationen kan upprättas och kontrolleras. Om en skattskyldig person inte har avlämnat en självdeklaration till Skatteverket, trots att han varit skyldig att göra detta, eller om det finns brister i deklarationen eller i underlaget för deklarationen ska skatten eller underlaget för att ta ut skatt uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som har framkommit i ärendet (skönstaxering).

Denna skönstaxeringsregel i taxeringslagen är införd under rubriken ”Årlig taxering”. Grunderna för skönstaxering kan emellertid aktualiseras också vid ordinär omprövning och vid eftertaxering.

 Den vanligaste skönstaxeringssitutionen är den att en skattskyldig, som är deklarationsskyldig, inte har kommit in med en självdeklaration. Normalt föreläggs en sådan person att komma in med en självdeklaration. Skönstaxering kan emellertid åsättas utan ett sådant föreläggande, men det torde vara ovanligt att detta sker. Det skattskyldige kan dock inte påföras skattetillägg om inte ett föreläggande har sänts ut.

Skönstaxering kan också aktualiseras om den skattskyldige har gett in en självdeklaration, om deklarationen i sig är så bristfällig att skatt eller underlag för att ta ut skatt inte kan beräknas tillförlitligt. Några andra förutsättningar behöver normalt inte vara uppfyllda för att åsätta den skattskyldige en sådan skönstaxering och ett till skönstaxeringen knutet skattetillägg.

Skatteverket får besluta om revision för kontroll av de deklarations- och kontrolluppgifter och andra uppgifter som en näringsidkare har lämnat till Skatteverket. Om deklaration och andra uppgifter ännu inte har lämnats får Skatteverket besluta om revision för att kontrollera att förutsättningar finns för att fullgöra den uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma.
Skatteverket får också besluta om revision för att hämta in uppgifter av betydelse för kontroll av en annan person än den som revideras (tredjemansrevision).

Revision får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen och hos annan juridisk person än dödsbo. Den som driver näringsverksamhet – dvs. är näringsidkare – är alltid bokföringsskyldig.

Revision för att kontrollera inkomstskatt och kontrolluppgifter om inkomstskatt benämns taxeringsrevision. Bestämmelserna om en sådan revision finns i taxeringslagen.

Revision för att kontrollera deklarations- och uppgiftsskyldighet avseende moms, arbetsgivaravgift/avdragen skatt, F-skatt och punktskatter benämns skatterevision. Bestämmelserna om skatterevision finns i skattebetalningslagen.

Bestämmelserna om hur en taxerings- och en skatterevision ska gå till är identiska och Skatteverkets beslut rubriceras numera Beslut om revision.

Skatteverkets beslut om revision ska innehålla uppgift om vem det är som ska revideras, revisorernas namn, namn på den som har beslutat om revisionen och ändamålet med revisionen. I beslut om revision för att hämta in uppgifter för kontroll av annan person än den som ska revideras får Skatteverket, om det finns särskilda skäl, utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling som granskningen avser.

I det fall flera revisorer har förordnats svarar den i beslutet först namngivne för att revisionen genomförs enligt den revisionssed som gäller för revisioner.

Skatteverket ska varje taxeringsår fatta taxeringsbeslut före utgången av november. Normalt grundas taxeringsbeslutet på de uppgifter som har lämnats i en under taxeringsåret avlämnad självdeklaration och på de kontrolluppgifter på inkomster som finns. Men beslutet kan också grundas på vad som har framkommit vid Skatteverkets utredningar av olika slag. Beslut som avses här är s.k. grundläggande beslut om årlig taxering. Det finns ytterligare två typer av taxeringsbeslut, nämligen omprövningsbeslut eller beslut om taxeringsåtgärder efter domstolsbeslut.

Den skattskyldige, dvs. den person som har avlämnat självdeklarationen, ska utan dröjsmål underrättas om innehållet i ett taxeringsbeslut, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet är till den skattskyldiges nackdel ska han underrättas om hur han kan begära omprövning av eller överklaga beslutet.

Om en skattskyldige inte är nöjd med Skatteverkets beslut kan han begära omprövning av beslutet eller överklaga det till länsrätten. Det är inte säkert att han därigenom inleder en skatteprocess i egentlig mening. Både vid en begäran om omprövning och vid ett överklagande är Skatteverket skyldigt att ompröva det beslut som den skattskyldige inte är nöjd med. Skulle Skatteverket vid sin omprövning ändra sitt grundläggande beslut på det sätt den skattskyldige begärt så stannar ärendet hos Skatteverket även om den skattskyldige har överklagat beslutet till länsrätten. Det är naturligtvis helt onödigt att vidaresända ärendet till länsrätten om den skattskyldige fått rätt redan hos Skatteverket.