En privat sajt med många skattetips och en guldgruva för dem som arbetar aktivt med skatter!

Denna webbplats administreras av Skattepunkten AB
Skattepunkten AB ger Dig professionell skatterådgivning

Kontakta Skattepunkten AB när Du behöver privat hjälp av en skattekonsult.

Stockholm den 12 augusti 2008 Finansdepartementet Skatte- och tullavdelningen 103 33 STOCKHOLM Ärende nr Fi 2008/4093 Synpunkter på Skatteverkets PM Förslag om begränsningar i avdragsrätten för ränta m.m. på vissa skulder, 131-348803-08/113 Förslaget innebär ett flagrant avsteg från en sekellång tradition av full avdragsrätt för räntor. Vad detta kan innebära för skattesystemet i stort har inte utretts. Det kan också utan vidare konstateras att skattelagstiftningen kompliceras på ytterligare ett område. I Skatteverkets PM redogörs för de fall som lagstiftningen avser att träffa och hur lagtexten utformats i detta syfte. Det är nästan omöjligt att utan kunskap om de bakomliggande motiven och tillgång till specialmotiveringen förstå lagstiftningens formuleringar. De fall som avses i den föreslagna 10 b § 2 och 3 synes avse kringgåendefall. Det synes dock som punkterna kan träffa lånetransaktioner som kan ha företagits långt före eller långt efter en intern aktieöverlåtelse och utan samband därmed. Hur sambandet ska bestämmas riskerar att bli en svårlöst rättstillämpningsfråga. Det synes därför ovisst vilken räckvidd lagförslaget kan få. Hänsyn tas inte till att en omstrukturering kan vara verksamhetsmässigt motiverad och att den av företagsekonomiska skäl lånefinansieras. Skatteverket nöjer sig med att ”notera att en vanlig företagsekonomiskt motiverad förflyttning av t.ex. ett dotterbolag inom en koncern och andra omstruktureringar går att göra utan att någon intern lånefinansiering behöver tillgripas”. Man kan fråga sig vad som är viktigast: Företagens möjligheter till ändamålsenlig strukturering av sin verksamhet eller försvaret för en bräcklig och relativt sett obetydlig skattebas. Det kan befaras att den föreslagna lagstiftningen – utöver att försvåra uppsåtliga skatteflyktsbeteenden – kommer att försvåra företagens behov av företagsekonomiskt motiverade löpande omstruktureringar och öka rättsosäkerheten på grund av svårigheten att enkelt och entydigt formulera den lagtext som erfordras och för företagen, skattemyndigheterna och domstolarna att tolka den. Att lagstiftningen skulle förhindra skatteflyktsbetingade transaktioner synes osannolikt. I 24 kap. 10 a § föreslås en definition av begreppet intressegemenskap som i punkt 1 motsvarar definitionen i 20 kap. 23 §, 25 kap. 7 §, 25 a kap. 2§ 2 och 39 a kap. 3 § 1 och i punkt 2 motsvarar definitionen i 25 a kap 2 § 1 och 49 a kap. 5 §. Till skillnad mot det i sistnämnda lagrum använda uttrycket väsentligt inflytande används i lagförslaget bestämmande inflytande. Det är visserligen motiverat med en högre grad av intressegemenskap i lagförslaget än i 25 a kap. och 49 a kap., men variationerna på lagens definition av intressegemenskap börjar bli helt oöverskådlig. Ytterligare andra definitioner av begreppet finns i 6 a kap. 6 §, 14 kap. 20 §, 17 kap. 19 a §, 20 kap. 22 c §, 39 a kap. 3 § 2 och 3. Som framgår har det ansetts nödvändigt med nya definitioner i ett stort antal fall bara under den korta tid som inkomstskattelagen (1999:1229) funnits, vilket belyser svårigheterna att formulera detta nebulösa men för ändamålet nödvändiga begrepp. På senare tid har nya och utökade regler ansetts behövliga för att reglera företagens beskattning. Nyligen har regler om CFC-beskattning införts (SFS 2003:1086). Reglerna befanns snart i behov av justering och kompletterades (SFS 2007:1419). Vidare har kraven höjts (SFS 2006:584) för hur företagen ska motivera sin internationella internprissättning (transfer pricing), vilket kräver mycket stora praktiska insatser för företagen. Ett förslag till lag om prissättningsbesked (APA) har på Regeringens uppdrag utarbetats av Skatteverket. Genom några domar i EG-domstolen (Marks & Spencer, Cadbury-Schweppes, Esab OY) har EU-staternas lagstiftning för att hindra företagens möjligheter till gränsöverskridande kvittningar av vinster mot förluster kommit att ifrågasättas. En statlig utredning, Fi 2004:19, arbetar med frågan om sambandet mellan redovisning och beskattning. Inom EU pågår ett arbete för att harmonisera redovisningsreglerna för företagsbeskattningen, CCCTB. Frågan är om denna beskattningsform motiverar dessa problem och insatser. De c:a 100 mdr kr som f.n. betalas in i bolagsskatter motsvarar endast ynka drygt 5 procent av samtliga skatter. Det är således en mycket liten skatt, men den drar till sig ett oproportionellt stort intresse hos framför allt skattekonsulter och akademiker – både ekonomer och jurister. Och undra på det – det är mycket intressanta problem som uppkommer med förgreningar till bolags- och affärsjuridik, redovisningsrätt, förmögenhetsrätt, familjerätt mm – inte sällan i en internationell miljö – och de värden som står på spel är ofta i 10- eller 100-miljonersklassen och stundom ännu mer. Bolagsskatterna skulle – om de inte behövde betalas – resultera i ökat underlag för skatt på löner och utdelning. Statens förlust av skattemedel skulle därför bli avsevärt mindre än 100 mdr kr om bolagsskatten avskaffades. Bolagsskatten är egentligen helt onödig och innebär i stor utsträckning endast att inbetalningen av ett givet skatteuttag tidigareläggs. Den bärs dock ytterst – liksom alla skatter – av hushållen. Administrationskostnaderna för näringsliv, skatteförvaltning, domstolar och myndigheter kan uppskattas till 10-tals mdr kr. Bolagsskatten är således en synnerligen dyr och ineffektiv och av systematiska skäl egentligen helt onödig skatt. Den är dessutom skadlig. Den förhindrar företagens tillväxt. Den skapar effektivitetsförluster genom att den styr företagens handlande och investeringsbeslut på ett irrationellt sätt. Inga företag investerar utan att göra ”efter skatt”-kalkyler. Den stimulerar genom sin komplexitet en mycket lönsam skatteplanering – det finns stora pengar att spara genom att göra rätt, och risken att förbise skattefördelar eller att oavsiktligt göra fel är stor. Konkurrenssnedvridning uppkommer genom att alla företag av etiska och politiska skäl inte är lika benägna att skatteplanera på ett sätt som kan uppfattas aggressivt. Bolagsskatten är en rättssäkerhetsrisk eftersom reglerna är (och oundvikligen måste vara) extremt komplicerade. Bara textmassan avseende inkomstslaget Näringsverksamhet är nära 10 gånger så omfattande som inkomstslaget Tjänst. Det allmännas inkomster av skatt på bolagsvinster är dock (kameralt sett) bara en femtedel av skatterna på tjänsteinkomster. Ständigt uppkommer nya rättsliga problem, vilkas bedömning i domstolarna ingen kan förutse. Ständigt kompletteras reglerna med ytterligare bestämmelser när de gamla visat sig otillräckliga. Rent paradoxalt är att den bestraffar välståndsbildande aktivitet (skapande av vinster) medan förlustföretag (ekonomiska parasiter som fördärvar existerande tillgångar) inte betalar någon skatt. Skatteövervältringen (incidensen), dvs. frågan om vem som faktiskt bär skattebördan – aktieägarna, löntagarna eller konsumenterna – är omöjlig att fastställa entydigt. Det enda som är klart är att den på lång sikt inte bärs av aktieägarna. Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränserna mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering är ofta hårfin. Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ska detta lösas måste det rimligen vara bättre att avskaffa dubbelbeskattningen genom att ta bort dess första led. Företagen som arbetsgivare och välståndsskapare stärks – arbetsfria inkomster undgår inte beskattning. Transfer pricing-frågan försvinner. Frågan rör egentligen fördelning av beskattningsunderlag mellan olika länder – dvs. den är ett mellanstatligt problem snarare än ett rättsligt/fiskalt. Innan länderna kommer överens får företagen sitta emellan med skattekrav från flera håll för samma inkomst. Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt. Huruvida skatt betalas av företagen är beroende av omständigheter som allmänheten inte kan överblicka eller få kännedom om. Ytterst övervältras bolagsskatten ändå på löntagare, konsumenter och aktieägare. Det är en omodern skatt. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå är företagsbeskattning kanske den enda möjligheten att ta ut skatt. I ett modernt samhälle med hög kunskapsnivå och effektiv skatteförvaltning, kan man med hög precision och till låg kostnad beskatta just de subjekt man vill träffa med lagstiftningen. Vem som ytterst bär bolagsskatten kan aldrig fastställas. Tillsammans med nationalekonomen vid Lunds Universitet Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade på stora vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur som sparbösseeffekt, dvs. skattefritt sparande i privata bolag, m.m. är hanterliga. Dessa och andra möjliga problem är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Rent praktiskt skulle det bli en dramatisk förenkling av företagandets villkor. Ekonomiskt skulle det innebära en kraftig stimulans till svenskt näringsliv. Internationellt pågår en utveckling mot sänkning av bolagsskattesatserna. Flera EU-länder har numera betydligt lägre bolagsskattesatser än Sverige. En stor del av de gynnsamma ekonomiska effekterna skulle utebli om Sverige låter andra länder gå före i utvecklingen mot lägre bolagsskattesatser. Under de senaste veckorna har från olika Regeringsföreträdare antytts att en viss reduktion av bolagsskattesatsen kan vara motiverad. Även Skatteverket antyder denna möjlighet, eftersom det förväntade skattebortfallet skulle minska med de föreslagna reglerna. De problem som Skatteverkets promemoria är avsedd att lösa skulle – tillsammans med ovan nämnda problem – försvinna om bolagskatten avskaffades eller skattesatsen åtminstone reducerades radikalt. Eftersom avskaffandet av skatten också skulle gälla utländska företag innebär en sådan åtgärd inget brott mot Sveriges internationella åtaganden. Niclas Virin F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala mål, F.d. Skattedirektör i Riksskatteverket. F.d. bankdirektör i Handelsbanken och mångårig ledamot av Näringslivets Skattedelegation. F.d. ledamot av Skatterättsnämnden i tjugo år

8 Comments
  1. anon
    Ulf Bjarme
    Aug 25, 2008

    Det hade kunnat bli en rejäl undermedicin i en vikande konjunktur om det finns något mod hos något av våra politiska block att satsa på en sänkning/borttagning av bolagsskatten.

  1. anon
    Niclas Virin
    Aug 28, 2008

    Under rubriken Stoppa snubbeltrådsfabriken framhöll Stefan Fölster i sin krönika i ÖstgötaCorren den 23 augusti med rätta att Sverige behöver en helt annan ”framsynt” näringspolitik och att kärnan i en framsynt näringspolitik är att rensa bort lagar, regler och myndighetsutövning som hindrar framtida företag och tekniker. Han exemplifierade sina tankar med det pågående lagstiftningsarbetet mot sk. räntesnurror, som för den som är tillräckligt förslagen och inte utsatt för allmänhetens kritik kan göra bolagsskatten till en frivillig skatt. Skatteverkets förslag på mötte en massiv kritik. Förslaget var alldeles för komplicerat och omfattande. Finansdepartementet har nu modifierat Skatteverkets förslag och skickat det på remiss med svarstid på en vecka. Avsikten är att en lagstiftning ska träda i kraft 1 januari 2009. Flera av Skatteverkets förslag har tagits bort, vilket medför en avsevärd förenkling. Skatteverkets förslag, som utarbetades för att fånga in alla tänkbara variationer på räntesnurreupplägg, visade dock vilka slags svårgenomträngliga arrangemang reglerna måste kunna bemästra. Finansdepartementet menar nu att det i sådana fall i stället får bli fråga om att bedöma vad som är rättshandlingarnas "verkliga innebörd" eller att tillämpa skatteflyktslagen. Det man inte förmår att uttrycka i lagtext, får alltså bli en fråga för domstolarna.
    En annan ändring jämfört med Skatteverkets förslag är att avdragsbegränsningarna inte ska gälla om ränteavdraget beskattas med minst 10 procent i mottagarlandet. För att förhindra "slussning" mellan företag i olika länder införs begreppet "företag som faktiskt har rätt till ränteinkomsten" i lagstiftningen. Avdragsbegränsningen ska inte heller gälla om den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna "är huvudsakligen motiverad av affärsmässiga skäl". Med "huvudsakligen" avses i inkomstskattelagen ca 75 procent eller mer. Det kvantifierande uttrycket föreslås för att det klart ska framgå att det inte är tillräckligt att endast påstå att affärsmässighet föreligger eller inte föreligger i det enskilda fallet. Innebörden av ”affärsmässigt motiverat” är att det ska ligga sunda företagsekonomiska överväganden bakom de transaktioner som ska bedömas. Nu hör det till saken att EG-Kommissionen i en s.k. kommunikation har förklarat att syftet att minimera skattebördan i sig självt är ”ett skäligt affärsmässigt motiv” och förskrivit medlemsstaterna att skatteflyktsregler måste vara proportionella och särskilt syfta till att förhindra ”rent konstlade upplägg”. Frågan är därför om Sverige i sin lagstiftning får föra in de nu föreslagna kriterierna.
    Som framgår sker förenklingarna till priset av att synnerligen vaga och svårbedömbara begrepp förs in i lagstiftningen, vilket medför ökad rättsosäkerhet. Med erfarenhet från min verksamhet i Riksskatteverket, som skatteutredare, som skattesakkunnig i Handelsbanken och ledamot i Skatterättsnämnden i 20 år, är jag förvissad om att tekniker kommer att utvecklas för att kringgå reglerna och formulera goda motiv för åtgärderna och deras affärsmässighet. Skatteverkets förslag gav tydliga vinkar om tekniker som kan användas. Det kommer att ta många år av tvister i domstolarna innan praxis kan fylla ut det som lagstiftaren inte förmår uttrycka i lagtext.
    Är försvaret för den bräckliga och i grunden direkt skadliga och onödiga bolagsskatten värt detta? Nej, bolagsbeskattningen hindrar framtida företag och tekniker. Rensa bort den. Det är ett mycket bättre sätt att bli kvitt räntesnurrorna.
    Niclas Virin

    Niclas Virin

  1. anon
    Ulf Bjarme
    Sep 08, 2008

    Regeringen föreslår att socialavgifterna och bolagsskatten sänks, enligt ett pressmeddelande. Bolagsskatten föreslås sänkas från 28 procent till 26,3 procent.

  1. anon
    Clas Ramert
    Sep 24, 2008

    Bäste Niclas!

    Du är en person jag mycket beundrar. Dina rättsliga analyser i bl.a. FAR Info tillhör det absolut bäst som finns att tillgå.

    Men tyvärr, jag tror inte på ett slopande av bolagsskatten. Du må ha hur många rationella skäl som helst men det är åtminstorne i det korta perspektivet politiskt omöjligt. Slopad bolagsskatt är inte en fråga som går att förklara för den breda allmänheten. Det är inte en fråga man vinner val på.

    Dessutom finns det trots allt en finess med bolagsskatten. Den påförs nämligen endast i de fall ett företag går med vinst - inte när företaget går med förlust! Arbetsgivaravgiferna (som egentligen borde kallas "löneskatten") och mervärdesskatten skall däremot betalas även av förlustföretag. Jag ifrågasätter det rimliga att ta ut skatter av förlustföretag. Om i stället bolagsskatten var lite högre och arbetsgivaravgifterna var lite lägre skulle antalet konkurser minska och stabiliteten i näringslivet öka. Det är särskilt viktigt i en lågkonjunktur.

    Hälsningar/Clas

    http://www.skattepunkten.se

     

     

     

    Hälsningar/Clas

    Skattepunkten AB

     

     

     

  1. anon
    Niclas Virin
    Sep 27, 2008

    Tack Clas
    Det var mycket vänliga ord.
    Jag uppskattar mycket denna sajt. Väl redigerad och intressanta inlägg och diskussioner. Den är den absolut bästa i sitt slag som finns att tillgå.

    Du har helt rätt i att slopad bolagsskatt är ett hopplöst pedagogiskt problem. Senast häromdan mötte jag en f.d. riksbankschef som reagerade som om jag var en idiot. Så nog är det uppförsbacke. Men i ett inte alltför långt perspektiv blir det nog nödvändigt när trycket från omvärlden blir för stort.
    I EU har följande stater lägre skattesats än Sverige:

    Land Bolagsskattesats (%) Reformår
    Bulgarien (BG) 15 till 10 2006, 2007
    Cypern (CY) 25 till 10 2003, 2005, 2006
    Danmark (DK) 30 till 25 2005, 2007
    Estland (EE) 26 till 23* 2005, 2006
    Finland (FI) 29 till 26 2005
    Grekland (EL) 35 till 25 2005, 2006, 2007
    Irland (IE) 40 till 12,5 (åtta steg) 2003 (senastesteget)
    Lettland (LV) 22 till 15 2003, 2004
    Litauen (LT) 29 till 15 2000, 2002
    Nederländerna(NL) 34,5 till 25,5 2005, 2006, 2007
    Polen (PL) 28 till 19 2003, 2004
    Portugal (PT) 30 till 25 2004
    Rumänien (RO) 38/25 till 16 2000, 2005
    Slovakien (SK) 25 till 19 2004
    Slovenien (SI) 25 till 22 2007, 2008
    Tjeckien (CZ) 31 till 21 2004, 2005, 2006,2008
    Ungern (HU) 18 till 16 2004
    Österrike (AT) 34 till 25 2005

    *På utdelad vinst

    Övriga EU-länder har:
    Land Bolagsskattesats (%) Reformår
    Belgien (BE) 39 till 33 2003
    Frankrike (FR) 35,4 till 34,4 2005, 2006
    Italien (IT) 36 till 27,5 2003, 2004, 2008
    Luxemburg (LU) 29,63 till 25,5 (tvåplanerade steg)2009, 2010
    Malta (MT) 35 Uppgift saknas
    Spanien (ES) 35 till 30 (25 för vinster upp till 120202 euro) 2007, 2008
    Storbritannien(UK) 30 till 28, 19 till 21 för vinster upp till 300 000pund 2007, 2008
    Tyskland (DE) 38,7 till 29,8 2008

    Vad är det som Sverige har som är så lockande att utländska företag skulle etablera sig här till priset av en högre skatt än i omvärlden? Ett trist klimat och långa avstånd till kontinenten?
    Den stora risken, som jag ser det, är att de ”gamla” EU-länderna försöker driva fram en minimiskattesats för bolag, eller inför bolagsskatt som en särskild EU-skatt. Annars tror jag att racet har börjat. Sveriges lilla steg innebär att vi nätt och jämnt tar oss förbi Italien. Vi blir nog snart förbisprungna av flera länder.

    Jag hörde att det är hart när omöjligt att programmera om redovisningssystemen i de svenska storföretagen så att det kan räkna ut skatten med decimal. Och det måste vara klart inom loppet av några månader. Så man kan väl hoppas att näringslivet trycker på så att det blir åtminstone 26 procent – varför inte 25 procent, när man ändå håller på.

    Tyvärr kan jag inte alls dela din uppfattning vad gäller att skatten bara drabbar vinstföretag. Det som vi kallar företagens inkomst, dvs. vinsten, är en inomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Vinsten är ett mått på den tillväxt som möjliggör vårt välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas de företag som åstadkommer detta med en skatt; och en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs ekonomiska parasiter som förstör det som redan finns, ingenting!!?

    Här ska jag inte ta upp utrymmet med alla idiotiska problem som bolagsskatten vållar, bara på nytt hänvisa till boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts juridik). Men till detta kommer nu ett SOU-betänkande på drygt 1000 sidor om frikoppling av sambandet mellan redovisning och beskattning kallat Beskattningstidpunkten för näringsverksamhet. Av en expertkommitté på 20 personer avgav 11 särskilda yttranden! Sju som inte avgav särskilda yttranden var departementstjänstemän. Förslaget befaras få omvälvande praktiska konsekvenser och öka arbetsbördan för både företag och myndigheter, men har pressats fram av omständigheterna kring redovisningens utveckling. Måste vi ha det ovanpå allt annat?

    Vad gäller din sypunkt på Mervärdeskatten stör det mig inte alls att även förlustföretag betalar in moms. Skatten betalas visserligen av både vinst- och förlustföretag, men bekostas av konsumenterna (och andra icke momsskattskyldiga). De belastar ju inte heller företagen som kostnad.
    Vad som däremot stör mig är att moms tas ut på transaktioner mellan momsskattskyldiga. Det är helt onödigt och dumt. Den skatt som netto levereras in, är den som icke momspliktiga subjekt betalat. Varje enskild momsdeklaration innehåller också bruttotal av in- och utgående moms för under perioden företagna transaktioner mellan momssubjekt. Till den delen är positiva och negativa totalsummor lika med 0. Detta måtte gälla tiotusentals deklarationer varje redovisningsperiod. Meningslösa bruttotal för utgående och ingående moms på miljardbelopp redovisas. Felriskerna är monumentala. En promille – en andel så liten att den inte rimligen föranleder kontroll – på en miljard kronor är en miljon kronor. Oavsiktliga fel är ofrånkomliga. Därtill kommer alla de komplicerade och svårlösliga rättsliga problem som alla skatteseminarier diskuterar. För att tillgodose det seriösa näringslivets berättigade krav måste hanteringen ske med skyndsamhet. Är deklarationen negativ ska staten – skyndsamt – skicka tillbaka moms till företagen. Därmed kan kriminella personer snabbt och närmast riskfritt kvittera ut stora belopp. Även om hanteringen är starkt automatiserad och datoriserad, måtte den sysselsätta massor av människor. Dessutom binds en gigantisk kreditvolym upp i bankväsendet. Har någon nånsin försökt beräkna den och vilka konsekvenser den har?

    Jag förstår väl att momssystemet konstruerades som det gjorde. Jag var med och taxerade på den tiden som vi hade omsättningsskatt, OMS. Då gällde det att avgöra om ett företag hade sålt till ett annat företag för produktion eller konsumtion. Som producenter köpte företagen råvaror, insatsvaror, underhållsvaror och kontorsprodukter osv. utan oms. Vid investeringar behandlades företagen däremot som konsumenter, och då skulle de – precis som privatpersoner som gick till sin butik och köpte mat – betala oms. Det var naturligtvis en praktisk omöjlig uppgift att från skrivbordet ta ställning till om företaget var konsument eller ej. Förmodligen också teoretiskt, men det kan jag inte minnas att jag någonsin behövde göra.

    Då infördes MOMSEN – i Sverige liksom i flera andra länder i Europa. En teoretisk mycket elegant modell. Den prisades av både jurister och ekonomer. Kumulativa effekter undveks. Det blev konkurrensneutralitet mellan helintegrerade företag och bolagiserade koncerner. Exporten belastades inte och importen fick ingen konkurrensfördel framför inhemsk produktion. Den var lätt att begripa och för allmänheten lätt att acceptera. Varje produktionsled betalade sin lilla andel; det kändes inte så tungt, och det var lätt att bestämma underlaget. Jag vill minnas att man rent av brukade hävda att momsen var självreglerande eller självkontrollerande – säljare och köpare hade ju tummen i ögat på varandra. Det fanns visserligen en massa branscher som var undantagna, men det gjorde inte så mycket. Om det undantagna företaget låg sent i produktionskedjan och fick betala moms, som drabbade det som kostnad eftersom de inte kunde få tillbaka den, blev det i alla fall inte så stor kumulativ effekt så att det störde. Just detta att momsen fungerade så bra trots att alla företag inte var momssubjekt, gjorde den till en mycket bättre skatt än omsen. Samtidigt gjorde just det faktum att många företag inte var momssubjekt, att det var nödvändigt – eller i vart fall närmast självklart eller åtminstone lämpligt – att skatten hanterades som den gjorde, dvs. så att den beräknades på varje försäljning (från momssubjekt) och att även momssubjekt fick betala moms till sin leverantör. Och köparen fick ju ändå i förekommande fall snart tillbaka skatten från skattemyndigheten.

    Det låg kort och gott ett stort pedagogiskt värde i att skatten skulle debiteras på varje faktura, oavsett vem som var köpare. Men egentligen var det inte nödvändigt ens då att göra på det viset. Numera är det endast i bank- och försäkringsverksamhet och i fastighetsbranschen som stora delar av verksamheten inte är momspliktig. I övrigt är skatten heltäckande. Därför saknas det idag varje skäl att debitera skatt på andra fakturor än sådana som skickas till köpare som är helt eller delvis utanför momssystemet.

    Jag hjälper några småföretag som har konfronterats med den omvända momsen. Den finns i byggbranschen sedan 1 juli 2007 och innebär, att den, som utfört en tjänst mot ett annat företag, inte ska debitera någon moms på sin faktura. I stället ska köparen i sin deklaration ta upp ett utgående momsbelopp motsvarande det som säljaren skulle ha debiterat om det inte vore fråga om byggnadstjänst. Köparen har samtidigt rätt till avdrag med ett lika stort belopp. Detta är verkligen att gå över ån efter vatten. Det är precis samma sak som att inte lägga till någon utgående moms och inte dra av någon ingående moms, dvs. som att helt bortse från fakturan (som ju inte momsbelagts). Och då är vi där vi skulle vara om man inte debiterar moms på fakturor till momspliktiga subjekt. Det räcker att erinra om att tjänsten trots allt ska beskattas om den utförts i samband med leverans av vara, för att se vilka problem regeln skapar. När värdet av varan är obetydligt gäller dock den omvända skattskyldigheten ändå för tjänsten. En annan gränsdragning som också måste göras, är den mot andra branscher. Snacka om onödiga problem.
    När jag ändå är i farten vill jag uppmärksamma på att deklarationsformuläret inte anpassats till den omvända skattskyldigheten. Man ska visserligen som utgående moms särredovisa ”leverantörens moms” i ruta 30, men det finns ingen särskild ruta för motsvarande avdrag för ingående moms (som ju inte betalts eller bokförts). Jag blir lika konfunderad varje gång. Var i ... ska beloppet dras av? Det blir väl ruta 48, antar jag. Men i instruktionen till ruta 48 står det.

    Ingående moms att dra av
    Här redovisar du summan av avdragsgill ingående moms (moms som du betalat på inköp).

    I beloppet ingår

    - moms på förvärv av varor och tjänster som har skett inom Sverige
    - moms som lagts på i tullräkning
    - moms på tjänster som du köpt från länder utanför EG
    - moms på varor och tjänster som du köpt från andra EG-länder.
    - moms på inköp där du redovisar den utgående momsen i annat land.

    Observera att du aldrig får dra av utländsk moms. Sådan moms kan i vissa fall återbetalas av en utländsk skattemyndighet.

    Något om ingående ovänd moms står det inte. Jag fruktar att många därför missar sin avdragsrätt.

    Min fråga till alla momskunniga personer är nu: VARFÖR MÅSTE MOMS TAS UT PÅ FAKTUROR TILL MOMSPLIKTIGA SUBJEKT? Om köparen kan visa att han är registrerad till moms, borde säljaren inte behöva debitera någon moms. Om säljaren inte tror på köparen eller om det är oklart om köparen är momspliktig för hela sin verksamhet, kan säljaren alltid för att freda sig debitera moms. Köparen får ju ändå ganska snart tillbaka pengarna från Skatteverket om han är berättigad till det. Systemet skulle då bli otroligt mycket enklare. Många av de rättsliga och praktiska problem som vidlåder dagens system skulle försvinna.

    Niclas Virin

    Niclas Virin

  1. anon
    Clas Ramert
    Oct 11, 2008

    Hej Nickas!

    Det är verkligen uppfriskande att läsa vad Du skriver!

    Jag håller inte med Dig riktigt när det gäller bolagens inkomstskatt. Jag tycker fortfarande att det är en poäng i att de företag som har bäst möjligheter att betala skatt också får göra det i något högre grad än de som går med förlust. 

    Däremot håller jag med Dig till 100 % när det gäller den omvända momsen! Det är ju numera självklart att omvänd moms gäller som huvudregel vid transaktioner mellan två företag som befinner sig i två olika EU-länder. Vid varutransaktioner krävs endast att det köpande företagets momsregistreringsnummer anges på fakturan. När detta inte bedöms vara ett kontrollproblem vid transaktioner mellan länder, varför skulle då detta vara ett kontrollproblem inom Sverige? Eller för den delen inom andra EU-länder? Sverige borde verka för att mervärdesskattedirektivet ändras så att detta blir möjligt att genomföra inom de länder som så önskar. Då slapp vi också att specialbehandla byggmomsen med de ofattbart krångliga gränsdragningar som dessa regler gett upphov till. Alla transaktioner mellan momsregistrerade personer inom landet skulle redovisas efter principen om omvänd moms. Tänk en sådan förenkling! Tänk vad det skulle betyda för att förhindra kriminella upplägg! Om det finns någon politiker som läser det här, så verka för att mervärdesskattedirektivet ändras på denna punkt!

     

    Hälsningar/Clas

    http://www.skattepunkten.se

     

     

     

    Hälsningar/Clas

    Skattepunkten AB

     

     

     

  1. anon
    Niclas Virin
    Oct 13, 2008

    Hej igen Clas
    Jag tror att vi är helt överens vad gäller momsen. Jag skulle dock inte vilja tala om o m v ä n d moms. Det är bara att konstra till det. Köparen ska inte behöva redovisa säljarens moms och dra av samma belopp som fiktiv ingående moms.

    Moms bör tas ut bara om köparen inte är momsskyldig. Skatteverket skulle kunna utfärda momscertifikat för momsskyldiga. Även företag som bara d e l v i s är momsskyldiga (banker, försäkringsföretag, fastighetsförvaltare mm) skulle också kunna få momscertifikat som visar vilken verksamhet de är skattskyldiga för. Visar köparen ett momscertifikat ska en säljare i god tro kunna fakturera utan moms. Skulle säljaren ändå fakturera med moms (han kan kanske inte bedöma om försäljningen verkligen går till den skattepliktiga delen) är ingen större skada skedd; köparen får snart tillbaka pengarna från Skatteverket. Men hela bulken av onödiga momstransaktioner försvinner.

    Visar det sig att moms borde ha utgått för en försäljning (säljaren har vilselett säljaren; det var en icke avdragsgill kostnad hos köparen; det var en privatkostnad hos köparen; skattemyndigheten hävdar att kostnaden ska hänföras till den momsfria delen, osv), kan den tas direkt från köparen och kostnadsföras där.

    Niclas Virin

    Niclas Virin

  1. anon
    Clas Ramert
    Nov 03, 2008

    Hej Niclas!

    Det har varit så kollossalt mycket att göra under oktober att jag inte hunnit med skatter.se så som jag skall.

    Niclas, Du har så rätt! Hur skall vi "sälja" den här idén till det politiska etablissementet? Detta borde vara fullt politiskt möjligt att genomföra! Jag tror nyckeln till framgång ligger i att försöka räkna ut hur mycket pengar det finns att spara i administrationskostnader för samhället som helhet. Vem skulle på ett trovärdigt sätt kunna räkna ut det? Vem skulle vara intresserad av att driva en sådan här fråga? Svenskt Näringsliv? Förtagarnas Riksförbund? Vilken organisation skulle kunna tänkas vilja driva frågan ute i Europa?

    Hälsningar/Clas

    http://www.skattepunkten.se

     

     

     

    Hälsningar/Clas

    Skattepunkten AB