Nyhetssamlare

Dom i mål om rättsprövning

Fråga om hur en pensionslösning som ett bolag erbjuder sina anställda och som innefattar inbetalningar till en trust utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska behandlas vid inkomstbeskattningen av bolaget samt när det gäller bolagets underlag för särskild löneskatt på pensionskostnader. Förhandsbesked om inkomstskatt m.m.

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 19 februari 2026

Regeringen har beslutat om en lagrådsremiss med förslag om sänkt alkoholskatt på alkoholdrycker från oberoende småproducenter. Förslaget aviserades i budgetpropositionen för 2026 och syftar till att förbättra förutsättningarna för mindre aktörer inom dryckesindustrin och bidra till ett mer företagarvänligt Sverige.

– Nu tar vi ytterligare ett steg mot ett friare och företagarvänligare Sverige. Genom att sänka alkoholskatten stärker vi småproducenters möjligheter att växa och bidra till ett levande och varierat näringsliv, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

– Med denna satsning stärker vi svensk dryckeskultur och, tillsammans med gårdsförsäljning, även svensk besöksnäring, säger Oscar Sjöstedt, ekonomisk-politisk talesperson för Sverigedemokraterna.

– Vår regering ger småföretagare de förutsättningarna de behöver för att vara konkurrenskraftiga på marknaden. Småskaliga producenter bidrar till en levande landsbygd. Denna skattesänkning är bra för hela landet, säger Cecilia Engström, skattepolitisk talesperson för Kristdemokraterna.

– Nu blir det billigare att driva bryggeri, vineri eller destilleri. Det är ett viktigt steg för att stärka svenskt entreprenörskap, skapa en mer levande landsbygd och ge den lokala dryckeskulturen möjlighet att växa, säger Cecilia Rönn, ekonomisk-politisk talesperson för Liberalerna.

Sedan den 1 juli 2025 gäller sänkt alkoholskatt för öl från oberoende småbryggerier. Nu föreslås att även andra alkoholdrycker omfattas av skattelättnader. I lagrådsremissen föreslås att sänkt alkoholskatt ska gälla för vissa typer av jästa drycker som exempelvis cider och mjöd, vin, sprit samt mellanklassprodukter som portvin och sherry.

Skattenedsättningen föreslås ges med mellan 50 och 10 procent, beroende på producentens storlek. Ju mindre som produceras, desto större nedsättning.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Presskontakt
Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Emilia Schwotzer
Pressassistent, Sverigedemokraternas riksdagskansli
Mobil 076-531 05 30
e-post till Emilia Schwotzer

Arvid Jansson
Pressekreterare, Kristdemokraternas riksdagskansli
Mobil 072-220 67 26
e-post till Arvid Jansson

Nina Tojzner
Presskontakt, Liberalernas riksdagskansli
Mobil 072-217 66 51
e-post till Nina Tojzner

Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd gäller i vilken utsträckning ett beslut om hemtjänstinsatser ska preciseras för att det ska gå att bedöma om den enskilde genom beviljade insatser kan anses tillförsäkrad en skälig levnadsnivå (Mål nr 4460-25, Kammarrätten i Göteborgs mål nr 1302-25).

Pressmeddelande från Finansdepartementet

Publicerad 17 februari 2026

Varje år går stora skattebelopp förlorade på grund av momsbedrägerier. Regeringen har därför överlämnat en proposition till riksdagen med förslag som ger Skatteverket fler och skarpare verktyg för att stoppa momsbedrägerier.

– För att strypa den kriminella ekonomin måste vi komma åt skattefusket. Skatteverket behöver därför fler verktyg för att skärpa kontrollerna och stoppa momsbedrägerier, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

I propositionen föreslås bland annat att Skatteverket får

utökade möjligheter till kontroll i samband med registrering för moms
neka registrering eller avregistrera en person från moms
möjlighet att besluta att ett registreringsnummer för moms ska visas som ogiltigt i VAT Information Exchange System (VIES)
möjlighet att besluta att överskjutande ingående moms inte ska tillgodoräknas i fall där det finns risk för undandragande av skatt.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Om VIES
VIES är ett sökverktyg som ägs av EU-kommissionen och som används av företag för att kontrollera andra företags momsregistreringsnummer vid gränsöverskridande handel.

Presskontakt
Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Dalila Alibasic
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Mobil 076-773 48 17
e-post till Dalila Alibasic

Ersättning som betalas ut enligt 12 a § lagen om uthyrning av arbetstagare har ansetts omfattas av skattelättnader enligt expertskattereglerna.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 15 december 2025 följande dom (mål nr 3530-25).

Bakgrund
1. Utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner kan under vissa förutsättningar vara berättigade till skattelättnader vid tillfälligt arbete i Sverige, s.k. expertskatt. Frågan om förut­sättningarna för expertskatt är uppfyllda prövas av Forskar­skattenämnden. En arbetstagare som omfattas av reglerna ska inte ta upp 25 procent av lön, förmåner eller liknande ersättning eller förmån av arbetet som inkomst av tjänst.

2. En arbetstagare som är anställd hos ett bemanningsföretag och som varit placerad hos ett kundföretag i mer än 24 månader ska erbjudas en tillsvidareanställning hos kundföretaget. Det finns dock möjlighet för kundföretaget att i stället betala en ersättning till arbetstagaren som motsvarar två månadslöner (den s.k. 24‑månadersregeln).

3. M.D. är anställd av Incluso AB som har hyrt ut honom till en av bolagets kunder (Kundföretaget). Han är enligt ett beslut från Forskarskattenämnden berättigad till skattelättnader enligt expert­skattereglerna för ersättningar för arbetet hos Incluso och som betalas ut av detta bolag.

4. När M.D. hade varit uthyrd till Kundföretaget i mer än 24 månader valde Kundföretaget att inte erbjuda honom någon tillsvidareanställning. I stället kompenserades han med två månads­löner i enlighet med 24‑månadersregeln. Kundföretaget bad Incluso att betala ut ersättningen. Incluso fakturerade därefter Kund­företaget för ett belopp motsvarande ersättningen, sociala avgifter och mervärdesskatt.

5. M.D. ansökte om ett förhandsbesked för att få klarhet i om utbetalningen som gjorts av hans arbetsgivare, på uppdrag av Kundföretaget och med 24-månadersregeln som grund, omfattades av Forskarskattenämndens beslut om skattelättnader. Skatterätts­nämnden kom fram till att den aktuella utbetalningen utgjorde en sådan ersättning av arbetet som omfattades av Forskarskatte­nämndens beslut om skattelättnader.

Yrkanden m.m.
6. Skatteverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska förklara att ersättningen inte omfattas av beslutet om skattelättnader. Skatteverket anför följande.

7. Skattelättnaden omfattar lön, arvode eller liknande ersättning eller förmån av arbetet som M.D. uppbär från Incluso. Den ekonomiska ersättning som han uppburit från Kundföretaget för att han inte erbjudits anställning där kan inte anses vara en sådan inkomst från Incluso som avses. Ersättningen utgör inte en kostnad i Inclusos verksamhet, vilket enligt Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2021 ref. 60 är en förutsättning för att expertskattereglerna ska kunna tillämpas.

8. M.D. anser att förhandsbeskedet ska fastställas.

Skälen för avgörandet
Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen
9. Frågan är om ersättning som betalats ut enligt 24-månadersregeln omfattas av expertskattereglerna.

Rättslig reglering m.m.
10. Reglerna om expertskattelättnader finns i 11 kap. 22 och 23 §§ inkomstskattelagen (1999:1229). Enligt 22 § första stycket ska experter, forskare och andra nyckelpersoner inte som inkomst av tjänst ta upp sådan del av lön, arvode eller liknande ersättning eller förmån och sådana ersättningar för utgifter som avses i 23 §, om arbetet avser särskilt angivna uppgifter. Av 23 § första stycket framgår att bestämmelserna i 22 § bl.a. gäller 25 procent av lön, arvode eller liknande ersättning eller förmån av arbetet. Av 23 § andra stycket framgår att vissa ersättningar som betalas ut i samband med sjukdom och som grundar sig på inkomst av arbete, bl.a. sjukpenning, behandlas som lön vid tillämpning av första stycket.

11. Lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare gäller enligt 1 § för arbetstagare som är anställda av bemanningsföretag i syfte att hyras ut till kundföretag för arbete under kundföretagets kontroll och ledning.

12. Av 12 a § första stycket framgår att ett kundföretag ska erbjuda en tillsvidareanställning hos företaget för en arbetstagare som genom uthyrning varit placerad hos kundföretaget på en och samma driftsenhet i sammanlagt mer än 24 månader under en period om 36 månader. Enligt andra stycket får kundföretaget i stället för att erbjuda en tillsvidareanställning betala en ersättning till arbetstagaren som motsvarar två för arbetstagaren aktuella månadslöner.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
13. Den ersättning som M.D. har erhållit enligt 24-månadersregeln har sin grund i det arbete som han har utfört för Kundföretagets räkning. Ersättningen hänför sig inte till något annat arbete än det som omfattas av Forskarskattenämndens beslut (jfr prop. 2000/01:12 s. 31).

14. Varken ordalydelsen i 11 kap. 23 § inkomstskattelagen eller förarbetena till bestämmelsen ger stöd för uppfattningen att endast ersättningar som betalas ut och bärs av den arbetsgivare som anges i Forskarskattenämndens beslut omfattas av expertskattereglerna (jfr SOU 2025:3 s. 296). Det saknar enligt Högsta förvaltnings­domstolens uppfattning betydelse vem som betalar ut eller bär kostnaden för ersättningen. Rättsfallet HFD 2021 ref. 60 som rörde frågan om beloppsgränsen för expertskatt var uppfylld och inte frågan om viss ersättning omfattas av skattelättnader föranleder ingen annan bedömning.

15. Mot den bakgrunden ska ersättningen anses utgöra en sådan ersättning av arbetet som omfattas av 11 kap. 23 § inkomstskatte­lagen. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därmed fastställas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

I avgörandet deltog justitieråden Jäderblom, von Essen, Nilsson, Säfsten och Mihaic. Föredragande var justitiesekreteraren Elin Nakus.

______________________________

Skatterättsnämnden (2025-05-19, Eng [skiljaktig], ordförande, Dahlberg, Hellenius, Rubenson, Sundin [skiljaktig], Werkell och Östman Johansson [skiljaktig]):
Förhandsbesked
Utbetalningen omfattas av Forskarskattenämndens beslut om skatte­lättnader.

Skatterättsnämndens bedömning
Ersättningen som har betalats ut enligt 24-månadersregeln är som utgångspunkt en skattepliktig inkomst av tjänst för M.D. (se prop. 2021/22:176 s. 150). Frågan i ärendet är om utbetalningen omfattas av Forskarskattenämndens beslut om skattelättnader. För att så ska vara fallet krävs enligt 11 kap. 23 § inkomstskattelagen att ersättningen utgör lön, arvode eller liknande ersättning eller förmån av arbetet.

I förarbetena till expertskattereglema anges att samtliga utbetalningar från arbetsgivaren på grund av arbetet behandlas som lön (se prop. 2000/01:12 s. 31). Enligt Skatterättsnämndens uppfattning tyder uttalandet på att avsikten är att det ska göras en relativt vid tolkning av vilka ersättningar som utgör lön eller liknande ersättning "av arbetet".

När det gäller den aktuella ersättningens karaktär kan konstateras att uthyrningslagen innehåller särskilda bestämmelser om skadestånd. Exempelvis ska ett kundföretag som bryter mot 24-månadersregeln betala skadestånd till arbetstagaren för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat (se 14 §). Enligt nämnden talar detta för att ersättning som betalas ut i enlighet med 24-månadersregeln inte avses utgöra skadestånd. Ersättningen får i stället betraktas som en annan typ av ersättning på grund av arbetet.

Vidare har ersättningen inte betalats ut på grund av att M.D. har utfört något annat arbete än det arbete som Forskarskattenämndens beslut om skattelättnader avser (jfr prop. 2000/01:12 s. 31). Arbetet hos Incluso AB innebär att han är uthyrd till Kundföretaget och utför sitt arbete åt detta företag.

Mot den bakgrunden får ersättningen som har betalats ut med 24‑månadersregeln som grund anses utgöra en sådan ersättning av arbetet som avses i 11 kap. 23 § inkomstskattelagen. Lagtexten ger utrymme för denna tolkning och tolkningen kan inte anses strida mot syftet med expertskattereglerna. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i HFD 2021 ref. 60 föranleder inte heller någon annan bedömning. Rättsfallet avser en annan situation och gäller inte frågan om en viss ersättning omfattas av skattelättnader.

Den aktuella utbetalningen omfattas därmed av Forskarskattenämndens beslut om skattelättnader.

Eng, Sundin och Östman Johansson var skiljaktiga och anförde:

Incluso AB har enligt en särskild överenskommelse fakturerat Kund­företaget för den aktuella ersättningen utan vinstmarginal. Det är inte fråga om en fakturering enligt avtalet mellan parterna avseende uthyrningen av M.D. Utbetalningen till honom ska därför inte ses som en del av hans ersättning för uppdraget hos Kundföretaget.

Den aktuella ersättningen har i stället betalats ut på grund av att Kundföretaget valde att inte erbjuda M.D en tillsvidareanställning. Det är också Kundföretaget som är skyldigt att betala ersättningen. Enligt vår uppfattning får ersättningen närmast anses vara att jämställa med ett skadestånd.

Ersättningen kan mot denna bakgrund inte anses utgöra ersättning av arbetet i den mening som avses i 11 kap. 23 § inkomstskattelagen. Utbetalningen omfattas därför inte av Forskarskattenämndens beslut om skattelättnader.

En byggnad som inrymmer en s.k. trampolinpark har vid fastighetstaxeringen indelats som specialbyggnaden bad-, sport- och idrottsanläggning.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 10 december 2025 följande dom (mål nr 502-25).

Bakgrund
1. Vid fastighetstaxeringen indelas byggnader i olika byggnads­typer. De s.k. specialbyggnaderna är undantagna från skatte- och avgiftsplikt. En typ av specialbyggnad är en byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten har tillträde till anläggningen (bad-, sport- och idrottsanläggning).

2. Xoel Åre AB (Xoel) äger en fastighet med en byggnad som hyrs ut till ett företag som driver en s.k. trampolinpark i byggnaden. I trampolinparken finns trampoliner, studsmattor och hinderbanor samt andra för fysisk aktivitet avsedda redskap och ytor i form av klätterväggar, en skidramp, en mindre fotbollsplan m.m. Xoel ansåg att byggnaden skulle indelas som bad-, sport- och idrotts­anläggning. Skatteverket bedömde att trampolinparken inte upp­fyllde kraven för en sådan indelning och indelade i stället byggnaden som hyreshus.

3. Xoel överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Härnösand som avslog överklagandet. Bolaget överklagade därefter till Kammarrätten i Sundsvall som ändrade underinstansernas avgöranden och bestämde att byggnaden skulle indelas som special­byggnad. Enligt kammarrätten var byggnadens användningssätt sådant som avsågs med regleringen om bad-, sport- och idrotts­anläggningar och användningssättet var i linje med regleringens syfte att bidra till ett fysiskt aktivt liv och en meningsfull fritid. Byggnaden ansågs vidare till övervägande del användas på ett sådant sätt.

Yrkanden m.m.
4. Skatteverket yrkar att byggnaden ska indelas som hyreshus och anför följande. Byggnaden används till övervägande del för aktiviteter som är av lek-, nöjes- och rekreationskaraktär och inte för de samhällsnyttiga användningssätten bad, sport, idrott eller liknande.

5. Xoel Åre AB anser att överklagandet ska avslås och anför följande. Den verksamhet som bedrivs i byggnaden utgör sport, idrott och liknande. Sådan verksamhet är definitionsmässigt samhällsnyttig.

Skälen för avgörandet
Rättslig reglering m.m.
6. Bestämmelser om skatte- och avgiftsplikt för fastigheter och om indelning av byggnader finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

7. Av 2 kap. 1 § framgår att byggnader ska indelas i byggnadstyper på sätt som anges i 2 och 3 §§. Indelning får inte ske på grundval av tillfällig användning.

8. I 2 § anges bl.a. följande i fråga om vad som avses med hyreshus. Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, ska utgöra hyreshus. Vidare anges att med specialbyggnaden bad-, sport- och idrottsanläggning avses byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten har tillträde till anläggningen.

9. Av 3 § första stycket framgår att byggnadstypen ska bestämmas med hänsyn till det ändamål som en byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som en byggnad till övervägande del används på. I andra stycket anges att en byggnad, som kan indelas både som t.ex. hyreshus och som specialbyggnad, ska indelas som specialbyggnad.

10. Av 3 kap. 2 § första stycket framgår att en specialbyggnad är undantagen från skatte- och avgiftsplikt.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
11. Bestämmelserna om byggnadstyper i fastighetstaxeringslagen innebär att hyreshus indelas utifrån det ändamål som byggnaden är inrättad för medan specialbyggnader, däribland bad-, sport- och idrottsanläggningar, indelas utifrån byggnadens användningssätt. Av bestämmelserna följer vidare att om en byggnad är inrättad eller används för flera ändamål ska det ändamål som dominerar vara avgörande.

12. I förarbetena till fastighetstaxeringslagen betonas att klassi­ficeringen av olika byggnadstyper bör styras av egendomens faktiska användning och beskaffenhet. En ledande tanke bakom undantaget från skatteplikt för vissa byggnader är den samhällsnytta som användningen av byggnaden för med sig. När det gäller motivet till skattefriheten för just bad-, sport- och idrottsanlägg­ningar framgår att den s.k. sundhetsvård som bedrivs i sådana byggnader får anses ha ett samhällsnyttigt syfte. Vidare uttalas att människor får alltmer fritid och att det är väsentligt att denna fritid kan tas till vara på ett positivt sätt. Anläggningarna möjliggör för människor att utöva den form av idrott m.m. som de föredrar och skapar över huvud taget utrymme för meningsfulla fritidsaktiviteter (SOU 1979:32 s. 189, 247 och 270 samt prop. 1979/80:40 s. 69 och 74 f.).

13. Av utredningen i målet framgår att olika delar av den aktuella byggnaden används på olika sätt. I byggnaden finns trampoliner, studsmattor, hinderbanor och redskap för hopplekar men också en mindre fotbollsplan, klätterväggar och en skidramp. Det finns också en s.k. zipline och en kafeteria.

14. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening är merparten av de aktiviteter som erbjuds i byggnaden av sådant slag att de är att hänföra till sport eller idrott. Skatteverket har emellertid gjort gällande att aktiviteterna snarare har karaktär av lek, nöje och rekreation. Även om aktiviteterna delvis har sådan karaktär finns det inte något stöd i lagtext eller förarbeten för att det skulle diskvalificera byggnaden från att betraktas som en sport- eller idrottsanläggning.

15. Sammanfattningsvis finner Högsta förvaltningsdomstolen att den aktuella byggnaden till övervägande del används för sport, idrott eller liknande ändamål. Allmänheten har tillträde till anläggningen och byggnaden ska således vid fastighetstaxeringen indelas som specialbyggnad. Överklagandet ska därför avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Medin, Westberg och Attorps. Föredragande var justitiesekreteraren Gustav Granholm.

______________________________

Förvaltningsrätten i Härnösand (2024-01-25, ordförande Larsson):
Frågan i målet är om fastigheten ska taxeras som en skattepliktig hyres­husenhet eller som en skattebefriad specialenhet bestående av en specialbyggnad i form av en bad-, sport- och idrottsanläggning med tillhörande tomtmark.

Inledningsvis delar förvaltningsrätten Skatteverkets bedömning att frågan om vilken mervärdesskattesats som tillämpas på de omsatta tjänsterna i verksamheten inte har någon direkt koppling till frågan om byggnaden ska indelas som en bad-, sport- och idrottsanläggning i fastighetstaxeringslagens mening. Det är alltså möjligt att tjänsterna i mervärdesskattehänseende är att betrakta som att besökarna bereds tillfälle att utöva idrottslig verksamhet, jfr 10 kap. 28 § första stycket mervärdes­skattelagen (2023:200), samtidigt som byggnaden inte utgör en special­byggnad för bad, sport, idrott och liknande enligt fastighetstaxerings­lagen.

Förvaltningsrätten delar även Skatteverkets bedömning att special­byggnadernas karaktär av undantag från huvudregeln att alla fastigheter är skatte- eller avgiftspliktiga (jfr 3 kap. 1 § fastighetstaxerings­lagen), samt vissa uttalanden i förarbetena (se t.ex. SOU 1979:32 s. 248–249), talar för en viss restriktivitet vid tillämpningen. Av handlingarna i målet och vad som framkommit vid synen av fastigheten framgår bl.a. följande. Byggnaden på fastigheten inhyser en trampolinanläggning med ett flertal stationer. En station (benämnd Wipe Out) består av studsmattor ordnade i en cirkel där deltagarna turas om att hoppa över en roterande stav eller stång klädd i skumgummi. Vidare finns ett flertal skumgummigropar (”foam pits”), bl.a. i anslutning till trampoliner men även en där deltagarna kan balansera på stänger eller balkar som går tvärs över gropen och sedan försöka putta ned varandra från dessa med hjälp av skumredskap. Det finns även en ramp som deltagarna kan åka ned för och landa i en skumgummi­grop. Vidare finns det bl.a. en rutschkana, en slags linbana i taket (Sky Rider), en hinderbana, en mindre och inhägnad fotbollsplan samt ett antal klätterväggar. Stationerna har ofta skyltar med särskilda förhållnings­regler. Såvitt framkommit kan deltagarna vistas ensamma vid de flesta stationerna, dvs. det krävs inte ledning av instruktör. I byggnaden finns även servering.

Baserat på det ovanstående instämmer förvaltningsrätten i Skatte­verkets bedömning att byggnaden i huvudsak får anses vara avsedd för attraktioner och aktiviteter som syftar till att erbjuda besökarna rekreation, förströelse och nöje snarare än regelrätt sport eller idrott. Förvaltnings­rätten betvivlar inte att delar av anläggningen används eller kan användas av sport- eller idrottsutövare för vissa moment inom deras respektive sport eller idrott. Det har dock inte framkommit att detta är den huvudsakliga användningen av byggnaden eller att byggnaden är inrättad för detta, dvs. byggnaden är inte i huvudsak inrättad för att användas för träning eller tävling i någon särskild sport eller idrott. Aktiviteterna i byggnaden är visserligen fysiska men det fysiska inslaget får anses vara underordnat nöjesinslaget. Förvaltningsrätten anser att en jämförelse kan göras med s.k. lekland eller äventyrsbad där aktiviteterna är fysiska men inte sport eller idrott. Sammanfattningsvis rör det sig enligt förvaltningsrätten inte om en sådan bad-, sport- eller idrottsanläggning som avses i fastighets­taxeringslagen och som är skattebefriad. Överklagandet ska därför avslås.

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Sundsvall (2024-12-02, Almqvist, Hamrin [skiljaktig] och Gäverth [skiljaktig]):
Det sätt på vilket byggnaden på taxeringsenheten Åre Prästbord 1:80 används framgår av den skriftliga utredningen i målet samt iakttagelser från förvaltningsrättens syn. I fråga om den skriftliga utredningen finns det enligt kammarrättens mening inte anledning att ifrågasätta den beskrivning som bolaget har lämnat om användningssättet.

Det rör sig alltså om en byggnad som till övervägande del inrymmer en trampolinanläggning. På denna trampolinanläggning finns även mindre stationer i form av t.ex. hinderbanor, väggar för klättring, skumgummi­grop, en hopp-/träningsramp, en linbana i taket, en mindre fotbollsplan m.m. I byggnaden finns även en servering. Byggnaden kan användas till individuell träning och gruppträning i flera olika sporter som gymnastik, klättring, parkour, freestyle trampoline, skidåkning samt OCR (hinder­bana) m.m. I lokalen tränar även de som tävlar i cheerleading, skidor, puckelpist, free-style och skateboard. Jumpyard anordnar kursverksamhet s.k. Jumpschool, med nivåerna lätt, medel och avancerad. Jumpschool pågår alla terminer, åtta veckor per termin. Det anordnas även tävlingar i form av Jump Camp och Flip Games med medverkande från hela landet och även en Futsal-turnering. Skolor förlägger friluftsdagar och idrotts­lektioner i anläggningen. Anläggningen går inte att använda utan att relevant personal är på plats.

Som framgår av förarbetena till fastighetstaxeringslagen är det övergripande syftet med att vissa s.k. specialbyggnader ska leda till skattefrihet den samhällsnytta som byggnaderna medför. Beträffande den nu aktuella formen av specialbyggnad – bad-, sport- och idrottsanläggning – framhålls det i förarbetena att sådana byggnader bidrar till att människor kan ägna sig åt den idrott m.m. som de föredrar och skapar utrymme för meningsfulla aktiviteter. Undantaget för denna typ av specialbyggnad är således mycket allmänt hållet och tar enligt kammarrättens mening sikte på att de ska bidra till ett fysiskt aktivt liv och en meningsfull fritid. En sådan syn på undantaget leder vidare till att det över tid kan tillkomma aktiveter som utgör sådana användningssätt som undantaget ska gälla för. En sådan vid syn på vilka användningssätt som ska omfattas av regleringen ligger vidare väl i linje med att det är tillräckligt att användningssättet är liknande bad, sport, eller idrott.

Det användningssätt som framgår av utredningen i målet är enligt kammarrättens bedömning ett sådant användningssätt som regleringen om specialbyggnad – bad-, sport- och idrottsanläggning – gäller. Det är enligt kammarrättens mening ett användningssätt som i linje med regleringens syfte bidrar till ett fysiskt aktivt liv och en meningsfull fritid. Byggnaden, dvs. anläggningen, ska vidare med de särskilda anordningarna och inredningarna i den – trampoliner, hinderbanor, klätterväggar m.m. – till övervägande del anses vara inrättad för ett sådant användningssätt. Kammarrätten anser vidare att byggnaden till övervägande del används på ett sådant sätt. Det är vidare ostridigt att allmänheten har tillträde till den.

Överklagandet ska därför bifallas på så sätt att byggnaden på taxerings-enheten Åre Prästbord 1:80 indelas som specialbyggnad.

– Kammarrätten ändrar underinstansernas avgöranden och bestämmer att byggnaden på taxeringsenheten Åre Prästbord 1:80 ska indelas som specialbyggnad.

Hamrin och Gäverth var skiljaktiga och anförde:

Avgörande för bedömningen om byggnaden ska indelas som special­byggnad är dess användning. Hur den är inrättad är inte i sig av betydelse annat än som en indikation på hur den används.

De byggnader som vid fastighetstaxeringslagens tillkomst skulle undantas från skatteplikt var sådana som fyllde en stor funktion i samhället och till alldeles övervägande del ägdes av kommunerna (jfr prop. 1979/80:40 s. 74 f.). Det handlade om idrottsplatser, ishallar och simhallar med tillträde för allmänheten (jfr SOU 1979:32 s. 270 f.). Det kan inte utläsas att syftet vid införandet av fastighetstaxeringslagen skulle ha varit att åstadkomma någon mera påtaglig utvidgning av den skattefria kretsen, utöver det som då följde på avskaffandet av ägarkravet (jfr rättsfallet RÅ 1994 ref. 103 I som avsåg kulturbyggnad och för vilka ändringarna var likartade).

Mot den här bakgrunden anser vi att det avgörande för bedömningen av om anläggningens användande är att likna vid det hos en bad- sport- eller idrottsanläggning är den samhällsnytta som den aktuella anläggningen ger (jfr 1979/80:40 s. 74 och SOU 1979:32 s. 247). Den omständigheten att nästan allt tillhandahållande av fysisk aktivitet på ett allmänt plan kan anses bidra till folkhälsan innebär enligt vår mening inte att sådan verk-samhet ska anses liknande den för bad- sport- eller idrott ur ett fastighets­taxeringsperspektiv. Utgångspunkten bör alltså enligt vår mening i stället vara att såväl samhällsnyttan som användningen liknar de utpekade verksamheterna på sådant sätt att de bör subventioneras genom undantag från skatteplikt.

Av vad som framkommit om anläggningen, som den redogjorts för i förvaltningsrättens dom, gör vi följande bedömning. I likhet med majoriteten anser vi att anläggningen kan användas för idrottslig träning, men utredningen ger inte stöd för att så faktiskt sker i annat än ringa omfattning. Inte heller ifrågasätter vi att en faktisk idrott skulle kunna utövas vid någon station eller att besökarna genomgående kan tävla mot varandra i aktiviteterna. Vidare uppvisar aktiviteterna vid flera av anläggningens stationer vissa likheter med sport- och idrottsaktiveter, t.ex. fotboll och gymnastik. Vi anser emellertid att nöjes- och lekinslaget är alltigenom övervägande vid aktiviteternas utförande. Det rör sig alltså snarare om nöjes eller lekvarianter av sporter, likt luftgevärsskytte på ett tivoli eller olika aktiviteter i ett lekland. Byggnadens användning karakteriseras därför enligt vår mening främst, men inte uteslutande, av att vara en anläggning för nöje och rekreation snarare än en byggnad med stor samhällsnyttig användning. Sammantaget anser vi således att byggnaden till övervägande del används för ändamål som varken är bad, sport, idrott eller liknande i fastighetstaxeringslagens mening. Överklagandet ska därmed avslås.