En privat sajt med många skattetips och en guldgruva för dem som arbetar aktivt med skatter!

Denna webbplats administreras av Skattepunkten AB
Skattepunkten AB ger Dig professionell skatterådgivning

Kontakta Skattepunkten AB när Du behöver privat hjälp av en skattekonsult.

Blog om: 

Många av oss har blivit positivt förvånade över de nya 3:12-reglerna. Visserligen slopades den skattefria utdelningen men i stället infördes 20 % skatt på hela utdelningen inom ett visst utdelningsutrymme. Tidigare var skattesatsen 30 % inom utdelningsutrymmet.

Samtidigt har reglerna för beräkning av utdelningsutrymmet kraftigt förbättrats. För de små företagen ändras utdelningsutrymmet framför allt genom att det årligen ökas med 1,5 inkomstbasbelopp. Det verkliga "skatteklippet" görs emellertid av dem vars bolag har stora lönesummor. Utdelningsutrymmet ökas med 20 % av kontant lön (överstigande 10 inkomstbasbelopp) + 30 % av den del av kontant lön som överstiger 70 inkomstbasbelopp (= drygt 3 Mkr). En av flera förutsättningar för detta är att delägaren eller närstående till honom tar ut viss lön.

För ett företag med kontant lön uppgående till 5 Mkr per år (efter avdrag för 10 inkomstbasbelopp) blir lönebaserat utdelningsutrymme i runda tal 20 % av 5 Mkr + 30 % av 2 Mkr = 1,6 Mkr. Det innebär att delägarna i bolaget får möjlighet att dela ut 1,6 Mkr årligen till skattesatsen 20 % under förutsättning att bolaget har så mycket utdelningsbar vinst i sin balansräkning. Naturligtvis är detta inte samma sak som den totala skattesatsen. Bolaget måste först betala 28 % i skatt för att få fram utdelningsbar vinst. Den totala skatten för bolaget + delägaren blir därmed (0,28+0,20*(1-0,28)=) 42,4%. Det är mycket vid en internationell jämförelse men för den som är van att betala 70 % skatt (inkomstskatt + arbetsgivareavgifter) framstår 42 % som förmånligt.

Varför har då regeringen valt att införa sådana regler? Personligen tror jag det beror på att det är valår. Genom att gynna företag med stora lönesummor hoppas man dels att arbetslösheten skall minska och dels att företagen skall bli mer benägna att anställa den arbetskraft man tidigare hyrt in. Om arbetslösheten minskar ökar chanserna för Regeringen att sitta kvar efter valet. Samtidigt måste uthyrningsföretagens stora framgångar vara en vagel i ögat på fackföreningarna som ser sin makt kringskuren.

Frågan är dock hur länge vi kan räkna med att de - för svenska förhållanden - förmånliga utdelningsreglerna kommer att bestå. Det måste vara frestande för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att efter valet stärka statsfinanserna genom att öka beskattningen av utdelningar till den för inkomst av kapital normala skattesatsen 30 % eller kanske mer.

Mitt råd är därför till alla som berörs av 3:12 reglerna att varje år dela ut så mycket som det går till skattesatsen 20 %. Enligt min mening kan vi inte räkna med att den skattesatsen består hur länge som helst - i vart fall inte med en vänsterregering.

Naturligtvis kan det finnas många invändningar mot mitt resonemang. Bolaget kanske behöver sitt kapital. Banken kanske kräver det. Vidare kan det vara oförsvarligt att genom stora utdelningar tömma bolaget på likviditet. Om långivarna kräver visst eget kapital, kanske vi inte kan göra mycket åt saken men om det bara är en likividitetsfråga kan utdelningen bokföras som skuld till delägarna i avvaktan på utbetalning.

En annan invändning mot att dela ut så mycket som möjligt kan vara att utdelningsutrymme som behålls i bolaget "räknas upp" med statslåneräntan (SLR) + 3 %. Om bolaget i stället betalar ränta på en skuld till delägarna, kräver Skatteverket att räntan skall vara marknadsmässig. Det kan bli svårt att få gehör för att räntan skall sättas högt som vid uppräkning av utdelningsutrymme, dvs. SLR+ 3 %. Det finns kammarrättsdomar där man satt räntan till såväl SLR + 1 % som SLR+ 3 %. I det här sammanhanget bör man dock betänka att kvarhållen vinst inte resulterar i något avdrag för bolaget. Det gör däremot räntan på en skuld. Jag tycker alltså inte uppräkningen av utdelningsutrymmet utgör något hållbart argument för att behålla pengarna i bolaget.

Däremot måste delägarna betala förmögenhetsskatt på sina fordringar på bolaget. Inte heller förmögenhetsskatten tycker jag är tillräckligt argument för att låta bli att ta ut utdelning. Enligt den s.k. lex Uggla måste ju för övrigt förmögenhetsskatt ofta betalas i alla fall. Å andra sidan kan naturligtvis andra ha annan uppfattning här. Förmögenhetsskatten kan således vara ett skäl för att undvika utdelning men en fordran som ger ränta med beskattning i inkomstslaget kapital finansierar ju förmögenhetsskatten.

Dela alltså ut så mycket som det går inom utdelningsutrymmet för 20 % skatt, om det finns utdelningsbara medel och det inte finns starka skäl som talar emot (t.ex. förväntade negativa reaktioner från långivarna eller förmögenhetsskatten). Om utdelningen ser ut att leda till likviditetsproblem, låt utdelningen stå kvar i bolaget som skuld till delägarna tills vidare. Själv tycker jag inte att förmögenhetsskatten skall få hindra utdelning men här finns utrymme för delade meningar.

1 Kommentarer
  1. anon
    Anders Brink
    dec 17, 2007

    Mitt bolag kommer att göra ett resultat på cirka 1 500 000:- innan skatt. Vi har betalat cirka 950 000:- i löner tom. 31/12. Är det möjligt för mig som ensam ägare att ta 20 % i utdelning? Vårt resultat förra äret blev 680 000:-, då tog jag inte ut nån aktieutdelning alls.